Obehöriga lärare
På DN Debatt 050916 kunde vi läsa en idé från Folkpartiet förmedlad av Jan Björklund att det skall lagstiftas mot det han kallar ”obehöriga lärare”, det vill säga lärare som saknar officiell lärarutbildning. Detta har i dagarna åter aktualiserats i och med att Folkpartiet officiellt lyfter fram detta som en för dem viktig fråga. Intressant att notera är att Folkpartiet (eller socialdemokratiska folkpartiet som en mer träffande benämning vore) i denna fråga är ivrigt påhejade av Lärarförbundet. Mot bakgrund av detta postar jag en delvis modifierad text jag postade 050916 på Exilen angående detta.
Björklund påstår i debattartikeln att det finns två skäl för att förbjuda tills vidare anställning av det han kallar obehöriga lärare. För det första påstår han (liksom andra folkpartister) att obehöriga lärare skulle ge sämre skolresultat. Detta skulle, hävdar Björklund, styrkas av forskning. Jag är skeptisk till detta. Den argumentering Björklund använder är heller inte övertygande. Björklund kunde inte då och Folkpartiet har fortfarande inte kunnat visa någon forskning som skulle styrka detta påstående. För det andra menar Björklund att ”Smitvägen med obehöriga utnyttjas av arbetsgivarna för att hålla nere lärarlönerna”. Här avslöjar han sig för vad folkpartiets förslag verkligen är, nämligen att söka skydda en yrkeskår från konkurrens i syfte att driva upp lönenivån för de med lärarlicens. Folkpartiet agerar i det närmaste som en fackförening för grundskole- och gymnasielärare i detta avseende. Det hela blir extra tydligt i och med att Folkpartiet och Lärarförbundet numera vandrar hand i hand i denna fråga. Det är inte annorlunda än när byggfacket argumenterar mot utländsk arbetskraft eller när bönder argumenterar för statligt skydd. Detta är rent seeking, ett särintresse söker uppnå egna fördelar på det allmännas bekostnad. Givetvis sker detta utspel från Folkpartiet i syfte att locka röster från landets grundskole- och gymnasielärare.
Det finns all anledning att vara skeptisk mot alla former av yrkeslicenser av liknande slag som lärarnas. Syftet med dessa är att begränsa utbudet i strävan efter att pressa upp lönenivån. Dessutom kan påpekas att det inte nödvändigtvis förhåller sig så att en lärarexamen skapar bättre lärare. Detta av två skäl. För det första skulle jag påstå att det handlar mycket om personliga egenskaper för att bli en bra lärare. Det är tveksamt om det är något det är möjligt att läsa sig till. För det andra finns stark anledning att kritisera lärarutbildningarna som visat sig hålla usel nivå (till och med Högskoleverket har kritiserat lärarhögskolan). Dessutom är ämnena pedagogik och didaktik idag ohyggligt vanställda av diverse genustrams varför jag skulle drista mig till att säga att en obehörig lärare med stort intresse och engagemang för yrket är att föredra framför en genusutbildad lärare från en ludermässig lärarhögskola.
posted by The Invisible Hand @ 12:10
2 comments
2 Comments:
Din kritik är i stort sett riktig. Felet med den svenska skolan är den slapphet och ansvarslöshet, som tillåtits att breda ut sig. Dett har medfört stora mängder undermåliga lärare, behöriga som obehöriga.
Jag är av den åsikten att ett skolsystem i ett samhälle är en sådan fundamental pelare att där måste finnas någon slags kvalitetstämpel på t.ex. lärare. Det kan vara "behörig", "licensierad", "certifierad" mm. Detta bl.a. för att undvika vänskapskorruption i systemet. För att få ett adekvat innehållet under kavalitetsstämpeln måste lärarutbildeningen avpolitiseras, reformeras och läraryrkets status och löner höjas, så att kvalificerade personer söker sig dit. Detsamma skall gälla för lärarna på lärarutbildningarna.
Dessutom måste rektorerna tillsättas på yrkesmässiga meriter. Inte på grund av för tillfället lämplig partibok.
Dyrt för samhället kan tyckas. Tvärt om, billigt i längden.
Aake,
Utifrån debattartikeln kan väl sägas att jag instämmer i artikelförfattarnas påpekanden. Vi står onekligen inför utmaningar vad gäller den åldrande befolkningen och det faktum att vi lever allt längre gör att belastningarna på pensionssystemet blir allt hårdare. Det pensionssystem vi för närvarande har är troligen inte det vi kommer att ha för all framtid. Ytterligare förändringar är nödvändiga. Det är exempelvis klart nödvändigt att det i större utsträckning är ett fonderat system där den enskilde individen sparar till sin egen pension istället för att, såsom fortfarande huvuddelen av systemet baseras på idag, pensionsutbetalningar till befintliga pensionärer är beroende av befintlig arbetskraft.
Det förtjänar dock här att påpekas att om vi inte hade reformerat pensionssystemet och hållit kvar vid det gamla skulle hela systemet braka samman. Nu har vi åtminstone ett system som är mer hållbart men, som sagt, högst troligen kommer att behöva förändras ytterligare i riktning mot ett helt fonderat system.
Jag instämmer även med artikelförfattarna att denna fråga behöver lyftas på den politiska dagordningen och diskuteras. Så sker dock ej för närvarande. Det förefaller som om politiker (från båda ringhörnorna) betraktar pensionssystemet som det slutgiltiga. Istället borde det vara hög tid att diskutera nästa steg i reformerande av det statliga pensionssystemet.
För närvarande gör dock alla medborgare klokt i att köpa privata pensionsförsäkringar som komplement till den statliga pensionsförsäkringen för att undvika armod på ålderns höst.
Skicka en kommentar
<< Home