Hur många universitet bör Sverige ha?
Frågan har aktualiserats genom nye bossen för Högskoleverket (universitetskansler som den preussiskklingande titeln lyder), Anders Flodström, sannolikt i debattsyfte mer än i något egentligt policysyfte (ännu så länge). Flodström menar att det finns plats för fem universitet i Sverige, och att vi således har alldeles för många idag. Därför menar han att åtskilliga lärosäten skulle kunna, och bör, fusionera.
Nå, är detta en bra idé? Nja, det beror lite på hur det är tänkt att göras. Jag har tidigare klagat över att det finns för många universitet i Sverige och att det medför utspridning av forskning och kompetens på alltför många orter. Den troliga följden av detta är sämre forskning. Istället för något riktigt slagkraftigt forskningsinstitut, etc, får vi många halvtaskiga.
Jag är dock inte övertygad om att situationen blir bättre i något avseende blott genom att slå ihop lärosäten och göra dem färre och större. För att det skall vara någon poäng med detta behöver även forskning och utbildning inom samma, och närliggande, områden koncentreras till några få orter. Exempelvis skulle det vara föga poäng i att Uppsala universitet och Stockholms universitet fusionerar om det innebär att det fortfarande kommer att bedrivas utbildning och forskning inom exempelvis nationalekonomi, sociologi, astronomi, etc, både i Uppsala och Stockholm. Då blir det bara en större variant av Mittuniversitetet.
Däremot, om forskning och utbildning koncentreras till en centralort, exempelvis nationalekonomi till Stockholm, astronomi till Uppsala, etc, kan det finnas en poäng i att fusionera. Den typen av omstruktureringar bedömer jag dock vara nästan uteslutande att genomföra i det svenska akademiska systemet beroende av det motstånd det kommer att väcka i de akademiska korridorerna. Det är i så fall i alla avseenden fråga om en mycket långsam process, sannolikt en mansålder.
Jag har också svårt att se några större poänger i att exempelvis Karolinska institutet och KTH skall fusionera. Det är ju inte direkt så att de sysslar med närliggande saker varför utbytet dem emellan svårligen kan bli stort. Då vore det nog mer motiverat med en fusion mellan KTH och Chalmers (men lycka till att förhandla om var det skall lokaliseras).
posted by The Invisible Hand @ 01:06
2 comments
2 Comments:
http://sydsvenskan.se/lund/article264903.ece
Miljoner gav inget resultat
Av Therese Thomasson
Först publicerad: 8 september 2007 23:30, Senast uppdaterad: 8 september 2007 23:47
Lunds universitet har satsat 15 miljoner kronor på att fler med arbetarklassbakgrund ska söka. Satsningen har fått massor med beröm – men inte fler studenter med arbetarklassbakgrund.
–Statistiken har inte förändrats, men det har den inte heller gjort i resten av landet, säger Eva Åkesson, vicerektor.
Satsningen på så kallad breddad rekrytering är ändå lyckad enligt henne.
– Det är till antalet ändå väldigt många som gör en klassresa här i Lund– numerärt cirka 7000 studenter, säger Eva Åkesson.
Lunds universitet har slutat satsa pengar speciellt till breddad rekrytering, men det betyder inte att det är oviktigt, enligt vicerektorn. Snarare tvärtom.
– Vi har permanentat verksamheter istället. Vi tycker det är strategiskt viktigt och vill att det ska vara en ordinarie verksamhet istället för ett projekt. Det här är en långsiktig verksamhet, säger Eva Åkesson.
Satsningen på breddad rekrytering började 2001 med regeringens proposition ”Den öppna högskolan”. Lunds universitet satsade 12 miljoner kronor. Därefter har universitetet och staten satsat ungefär ytterligare tre miljoner kronor i Lund.
Pengarna gick till olika projekt som mentorsprojekt, studieverkstad med språkservice, fakultetsambassadörer och mycket mer. Sammanlagt sattes tjugo olika projekt igång. Några av projekten fick pris, som till exempel fakultetsambassadörerna – de fick Anna Lindh-stipendium och även Lunds kommuns integrationspris. Högskoleverket har också gett Lunds universitet beröm för sitt arbete med studiestöd.
Trots detta kom endast 17 procent av studenterna i Lund från arbetarklassbakgrund, 2006.
– Uppsala har samma problem. Vi har långa prestigefyllda yrkesutbildningar som jurist, läkare, psykolog och civilingenjör. Vi vet att grupper utan studietradition söker sig till korta utbildningar, säger Eiwor Acosta, rekryteringssamordnare på Universitetet.
En annan förklaring kan vara att Universitetet vurmar för traditioner och ofta betonar att det är ett gammalt och anrikt lärosäte, tror Ida Andersson, vice ordförande i LUS, Lunds universitets studentkårer.
– Det kan vara svårt att identifiera sig med Lunds universitet om man inte har någon anknytning. Exempelvis hålls doktorspromovering på latin fortfarande. Vi från studentlivets sida har också ett ansvar för att alla ska hitta någonstans att passa in. Det finns en avvägning mellan att bevara gamla traditioner och satsa på nya grepp, säger hon.
Malmö högskola har lyckats betydligt bättre med att få studenter med arbetarklassbakgrund. Där kom 28 procent av studenterna från arbetarklassen, 2006. Men varken i Malmö eller i Lund har antalet studenter med arbetarklassbakgrund ökat sedan 2001. Och så ser det ut i hela riket.
Det tror Eva Åkesson beror på att allt färre studenter väljer att söka till högre utbildning just nu.
– Många universitet ser breddad rekrytering som ett sätt att fylla tomma platser. Så vill inte vi se det. För oss är det en demokratifråga, säger hon.
/ Svante
maste kolla:)
Skicka en kommentar
<< Home