Civilekonomexamen

Högskoleverkets (HSV) dom var hård, endast 6 av 23 sökande lärosäten beviljas examensrätt för civilekonomexamen (det innebär att flera av de nya universiteten blir utan examensrätt). Detta är intressant ur flera aspekter.

För det första är det häpnadsväckande egentligen att ett särintresse så snabbt och så enkelt via skicklig lobbyverksamhet kan genomdriva något dylikt. Särintressets (fackföreningen Civilekonomerna) primära intresse i sammanhanget är naturligtvis att begränsa utbudet av ”civilekonomer” för att därigenom höja statusen och lönenivån för de som har denna examen. Det är samma sak med alla övriga yrkeslicenser såsom exempelvis behöriga lärare i grundskolan/gymnasieskolan, revisorer, fastighetsmäklare, läkare, etc.

För det andra är det även häpnadsväckande att denna examen införs nu med tanke på att den inte alls passar in i det Bolognasystem vi håller på att anpassa all högre utbildning till. Systemet för högre utbildning enligt Bologna skall vara tre år på grundnivå som leder till en examen och därefter en möjlig påbyggnad på avancerad nivå för masterexamen (masterexamen skall inte förväxlas med dagens magisterexamen!) på ytterligare två år. En fyraårig civilekonomexamen passar inte alls in i detta och det är oklart hur lärosätena som nu både har examensrätt för civilekonom och master inom företagsekonomi kommer att hantera detta. Det innebär exempelvis att den som har en civilekonomexamen inte blir behörig till forskarutbildning och det är en oklar fråga om sista året på civilekonomutbildningen skall kunna räknas som första året på en master. Dessutom blir det problem internationellt att tolka den svenska civilekonomexamen. Dessa problem är för övrigt orsaken till varför Handels Stockholm och Uppsala universitet inte ansökte om civilekonomexamen.

För det tredje kan rapporten från HSV samt Erik Åsbrinks lysande debattartikel på DN Debatt knappast tolkas som något annat än ett formidabelt underkännande av dagens företagsekonomiska högskoleutbildningar på de flesta lärosäten (rubriksättaren på DN skall dock ha sig en spark i arslet, det är inget lärosäte som blir av med någon examensrätt!).

Förvisso innebär inte nödvändigtvis utebliven examensrätt att vi utan vidare kan dra slutsatsen att grundutbildningen inom företagsekonomi är särdeles mycket sämre idag vid något av de lärosäten som nu blev utan examensrätt för civilekonom. Det är sannolikt möjligt att få sig en bra utbildning inom företagsekonomi vid exempelvis Karlstad, Örebro, Mittuniversitetet eller Gävle (kraven är sannolikt inte lägre, det är ungefär samma innehåll i kurserna, samma litteratur, etc). HSV har gått efter framförallt två kriterier, (1) bredd på utbildningen gällande fördjupningar, samt (2) docentkompetens inom de fördjupningar som ges (det är framförallt gällande punkt 2 som det ansetts brista). Det är inte alls säkert att en adjunkt är sämre som lärare än en docent. Däremot är det utan tvekan bra med en docent/professor i bakgrunden och som balans mot den flummiga falangen inom feken. HSV:s dom innebär ett kraftfullt underkännande av den utveckling företagsekonomin haft i Sverige det senaste decenniet, var tyngdpunkten i ämnet ligger och (implicit) även över hur inriktningen på dagens forskarutbildning inom företagsekonomi ser ut.

Nästintill samtliga lärosäten som fick avslag på sin ansökan fick det därför att de saknar docentkompetens inom redovisning (ett av företagsekonomins kärnområden). Redovisning och finansiering kan sägas höra till de tyngre delarna av företagsekonomin, i tämligen stark kontrast till de lättare och flummigare områdena marknadsföring och framförallt organisation/management. Samtidigt är det oerhört svårt för lärosätena idag att rekrytera disputerade lärare/forskare inom redovisning (och ännu svårare inom finansiering) medan disputerade lärare/forskare inom organisation/management och marknadsföring i det närmaste växer på trän.

Utvecklingen inom företagsekonomin i Sverige det senaste decenniet är i det närmaste skrämmande. Akademin har rört sig alltmer mot allt flummigare områden såsom socialkonstruktivism, postmodernism, etc. Den överväldigande majoriteten av alla forskarstuderande inom företagsekonomi idag är också inom organisation/management, det vill säga inte inom de områden som behöver stärkas enligt HSV och dess utredare.

Sannolikt kommer HSV:s dom att medföra en ändring av utvecklingen inom företagsekonomin där vi går från det flummiga till mer fokus på redovisning och finansiering. Det ser jag som det mest positiva med denna historia.