Statsrådens utbildning
En huvudnyhet i dagens press har ju varit arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins MBA från Fairfax i USA. En examen av tveksamt värde på grund av lärosätets synnerligen dåliga rykte och i Sverige egentligen värde 0 eftersom Högskoleverket enligt uppgift inte värderar den.
Med bakgrund av detta kan vi ta en titt på övriga statsråd och deras akademiska meriter (eller snarare bristen därpå…). Det finns endast EN disputerad i regeringen (Malmström). Källa till detta är regeringens hemsida och vad som framgår under respektive statsråds biografi.
Intressant är att nästan ingen av statsråden anger vilken examen de har. Det är vanligare med ”Akademiska studier i…”, ”Studerade…”, etc. Det kan ha flera orsaker. Kanske har de inte brytt sig om att sätta ut det på regeringens hemsida, de har inte brytt sig om att ta ut examen trots uppfyllda krav, eller de har inte studerat tillräckligt för att kvalificera sig för examen.
Jag har rangordnat efter vad jag betraktar som högst akademisk meritering överst och fallande.
Cecilia Malmström
EU-minister
Fil dr i statskunskap, Göteborgs universitet
Tobias Billström
Migrationsminister
Master of Philosophy in Historical Studies, University of Cambridge
Fil mag, historia, Lunds universitet
Fil kand i historia, statsvetenskap, modern internationell historia och Öst- och Centraleuropakunskap, Lundsuniversitet (oklart vad detta innebär, har han fyra fil kand?)
Anders Borg
Finansminister
Högskolestudier i främst nationalekonomi (även påbörjad forskarutbildning) vid Stockholms universitet, även studerat statskunskap, historia och filosofi vid Uppsala universitet
Mikael Odenberg
Försvarsminister
”Ekonomiska studier” (oklart om det är företagsekonomi eller nationalekonomi), Stockholms universitet och Handels Stockholm
Fredrik Reinfeldt
Statsminister
Civilekonom, Stockholms universitet (är inte en akademisk examen men det brukar innebär minst fil kand i företagsekonomi)
Mats Odell
Kommun- och finansmarknadsminister
Företagsekonomi och nationalekonomi, Stockholms universitet
Beatrice Ask
Justitieminister
Internationella ekonomilinjen, Uppsala universitet
Nyamko Sabuni
Integrations- och jämställdhetsminister
Juridik, Uppsala universitet (om det är en jur kand bör hon placeras efter Borg men examen framgår ej).
Sven Otto Littorin
Arbetsmarknadsminister
Fil kand, nationalekonomi, Lunds universitet
MBA (företagsekonomi), Fairfax, USA
Sten Tolgfors
Handelsminister
Fil kand, statskunskap, Örebro Högskola
Carl Bildt
Utrikesminister
”Högre studier” (vad nu det är, omfattning, eventuell examen, etc…), Stockholms universitet
Lars Leijonborg
Utbildningsminister
Socionomexamen
Åsa Torstensson
Infrastrukturminister
Socionomexamen, Högskolan i Östersund
Lena Adelsohn Liljeroth
Kulturminister
Journalistexamen, Journalisthögskolan Stockholm, även studier i statskunskap och sociologi
Andreas Carlgren
Miljöminister
Lärarstudier vid Stockholms universitet, sannolikt ingen examen
Eskil Erlandsson
Jordbruksminister
”Högskolestudier” (oklart inom vad), Växjö högskola)
Cristina Husmark Pehrsson
Socialförsäkringsminister
Sjuksköterska
Gunilla Carlsson
Biståndsminister
Enstaka kurser bland annat inom företagsekonomi, Linköpings universitet
Maria Larsson
Äldre- och folkhälsominister
Mellanstadielärare, Växjö högskola
Jan Björklund
Skolminister
Officersexamen (ej en akademisk examen)
Göran Hägglund
Socialminister
Gymnasieexamen (social linje)
Maud Olofsson
Näringsminister
Uppgift om utbildning saknas
3 Comments:
Här en jämförelse internationellt och med Perssons sista regering.
Obs reklam! :o)
Från Lûzgannon:
"Det penningpolitiska målet är bland annat att åstadkomma förutsägbarhet genom prisstabilitet.
Förutsägbarhet gynnar naturligtvis produktionen. Maximal förutsägbarhet för priser erhålls säkrast med effektiv kommandoekonomisk prissättning. Prognoser beror inte av generell prisnivåutveckling enbart. Intuitivt borde prisnivåutvecklingen något så när följa de faktiska kostnaderna. Varför förutsägbarhet (och andra gynnsamma´effekter t. ex. i fråpga om relativprisernas allokeringseffekt) skulle främjas av ett av Riksbanken dogmatiskt fastställt inflationsmål på den ena eller andra procenten är för mig mycket svårbegripligt, inte minst eftersom instrumentet är räntan enbart. Sedan är målet meningslöst utan uppfyllelse. Aktörernas prognoser beror starkt av allmän tilltro till Riksbankens kompetens. Med denna förhåller det sig både si och så.
Alla vetenskapliga teorier baserar sig på hypotetisk deduktion och är per definition ifrågasatta för empirisk prövning.
Låt oss nu noga bevaka den kommande prisutvecklingen.
Om prisnivån stiger mer än Riksbanken beräknat, har vi empirisk evidens som talar för att Riksbankens politik hittills inte varit helt välgrundad, och alltså behöver revideras.
Om Riksbanken då svarar med ännu en rätehöjning, väcks misstankn att vår nuvarande penningpolitik styrs av något slags dogmatisk religion med Stefan Ingves som överstepräst. "
- Hälsningar,
Peter Ingestad aka Kraxpelax
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar
<< Home