Ny födkrok: utländska studenter

Höstterminen närmar sig med stormsteg. Med anledning därav kan vi tillåta oss att reflektera en smula kring ett tämligen nytt fenomen i den svenska högskolefaunan som breder ut sig likt mördarsniglar i svenska trädgårdar.

Det gäller lärosätenas ökade satsningar på utländska studenter. Fokus på att försöka locka hit utländska studenter har ökat lavinartat de senaste åren. Orsaken ligger, såsom så mycket annat ont i högskolevärlden, i finansieringssystemet. Jag har skrivit om detta tidigare här på bloggen och ämnar ej upprepa detta annat än i mycket korta ordalag här. Högskolor och universitet får betalt efter hur många studenter de har. Lärosätena får betalt två gånger, en gång vid registrering och en gång när studenten (eventuellt) blir godkänd (priset på studenten varierar beroende av vilken typ av utbildning, exempelvis ger en teknolog mer än dubbelt jämfört med en samhällsvetare). Detta finansieringssystem medför en hel del knepiga incitament i systemet. Bland annat medför det att lärosätena önskar registrera så många studenter som möjligt (dock upp till ett visst tak som gäller för betalning, om lärosätet överskrider detta tak utgår ingen ersättning för studenterna).

De senaste åren har lärosätena sett vikande söktryck från studenter. Det har framförallt tre orsaker, (1) demografi, mindre årskullar från gymnasiet, (2) fler lärosäten med alltfler utbildningsplatser, och (3) den goda konjunkturen och därtill goda situationen på arbetsmarknaden. Detta medför att flertalet lärosäten idag har svårt att fylla sina tilldelade utbildningsplatser, det gäller framförallt de mindre lärosätena. Detta har i sin tur medfört att lärosätena uppvisar en enormt kreativ förmåga när det gäller att hitta på nya utbildningar för att locka nya målgrupper som annars inte tilltalas av högskolestudier. Reseledare, serieteckning och fotboll är blott några exempel.

Förutom denna kreativitet har flertalet lärosäten i sitt desperata budgetmaximerande beteende upptäckt den enorma marknad det innebär att locka hit utländska studenter. Svenska lärosäten kan här vara konkurrenskraftiga gentemot de flesta andra länder därför att högskoleutbildning helt och hållet är skattefinansierat i Sverige och vi har inga terminsavgifter alls.

Häri, gott folk, ligger problemet vilket sannerligen är en tickande bomb. Flera lärosäten väntar hundratals utländska studenter till höstterminen. Officiellt kallas dessa ”utbytesstudenter” men i begreppet ”utbytesstudent” ingår egentligen att för varje utländsk student som kommer hit från exempelvis Kina, skall det lärosätet skicka en student till det utländska lärosätet ifråga. Nu förhåller det dock sig så att svenska lärosäten inte på långa vägar skickar lika många studenter utomlands som det kommer utländska studenter hit.

Detta innebär alltså att svenska skattebetalare (sannolikt mot sitt välförstådda intresse) nödgas finansiera högskoleutbildning för utländska studenter som kommer hit, studerar i ett antal år, tackar för den ”fria” högskoleutbildningen och sedan reser hem. Är det väl använda skattemedel?