Six Degrees of Kevin Bacon

Nyligen avslutades en film på TV3; ”Hotet från underjorden” med Kevin Bacon. Det fick mig att tänka på ett lustigt spel som har sitt ursprung från 1990-talet, nämligen ”Six Degress of Kevin Bacon”.

Spelet går ut på att alla skådespelare som någonsin har levat kan länkas till Kevin Bacon i högst sex steg. Målet i spelet är att länka en given skådespelare på så få steg som möjligt. Det nummer via en viss skådespelare kan länkas till Kevin Bacon kallas Baconnummer.

Ett exempel kan illustrera: Val Kilmer. Val Kilmer kan länkas till Kevin Bacon i två steg (alltså, Val Kilmers Baconnummer är två) och dessutom på två sätt. (1) Val Kilmer spelade i ”Prince of Egypt” med Sandra Bullock, Sandra Bullock spelade i ”Loverboy” med Kevin Bacon. (2) Val Kilmer spelade i ”Top Gun” med Tom Cruise, Tom Cruise spelade i ”A Few Good Men” med Kevin Bacon.

Nå, nu har ni hajat poängen med spelet. Men hur kan gamla skådespelare länkas till Kevin Bacon? Ta exempelvis Ingrid Bergman, det måste väl ändå vara omöjligt? Närå, bara två steg (Ingrid Bergmans Baconnummer är två). Ingrid Bergman spelade i ”Cactus Flower” med Metthew Saks, Matthew Saks spelade i ”A Few Good Men” med Kevin Bacon.

Även om vi tar typiskt svenska skådespelare såsom Peter Haber, är det möjligt att länka till Kevin Bacon. Peter Habers Baconnummer är tre. Peter Haber spelade i ”Små mirakel och stora” med Peter Gantzler, Peter Gantzler spelade i ”Smilla’s Sense of Snow” med David Hayman, David Hayman spelade i ”Where the Truth Lies” med Kevin Bacon.

En lite tuff variant är Lasse Åberg. Ni får själva hitta kopplingen mellan Lasse Åberg och Kevin Bacon (det går).

Pinsamt Reuters

Tydligen har några finnar upptäckt att de bilder som publicerades för några dagar sedan som skulle visa hur ryska miniubåtar placerar ut en liten rysk flagga under Arktis var fejkade.

Om detta stämmer är det synnerligen pinsamt för Reuters.

Kommer Kina att ”dumpa dollarn”?

Dagens Industri (ett lysande forum för ludermässig ekonomisk journalistik) skriver idag en nyhet om att ”Kina hotar dumpa dollarn”. Motsvarande har cirkulerat i en del andra medier i några dagar nu.

Detta är nog inte rätta platsen att dra en längre föreläsning om sambanden ifråga här. Kort kan vi dock säga att Kinas centralbank har ett stort innehav av amerikanska räntebärande värdepapper. Om Kina skulle få för sig att sälja av stora delar av detta innehav skulle det påverka växelkursen för USD. USD skulle depreciera gentemot CNY (och sannolikt mot en del andra valutor eftersom Kina då istället köper tillgångar denominerade i andra valutor). Även amerikanska räntor skulle påverkas men vi fokuserar växelkursen här.

Men, följdfrågan (och det som egentligen är relevant här) blir ju om Kina skulle vinna något på detta. Svaret är att Kina skulle inte vinna på det, snarare tvärtom. Orsaken är inte, såsom filuren på DI påstår, att Kinas växelkurs är knuten till dollarn. Orsaken är (förenklat resonerat) att om USD deprecierar gentemot CNY innebär det att amerikanska varor blir relativt billigare och kinesiska varor relativt dyrare. Resultatet blir att USAs import av kinesiska varor minskar och USAs export ökar. Detta drabbar den kinesiska ekonomin negativt och hämmar sysselsättning och tillväxt i Kina.

Alltså, att Kina skulle kunna få USD att depreciera stämmer. Däremot är det högst sannolikt ett tomt hot (om det nu rör sig om något officiellt uttalande från Kina överhuvudtaget eller blott en fantasi från överförfriskade journalister) eftersom även Kina skulle förlora på det.

Om USD deprecierar är således inte endast av ondo för USA och den amerikanska ekonomin, det kan vara tvärtom. Däremot kan det bli högre räntenivåer i USA (om nu Kina skulle sälja av sitt innehav i amerikanska statspapper) och det är nog i så fall ett större problem.

Hur många universitet bör Sverige ha?

Frågan har aktualiserats genom nye bossen för Högskoleverket (universitetskansler som den preussiskklingande titeln lyder), Anders Flodström, sannolikt i debattsyfte mer än i något egentligt policysyfte (ännu så länge). Flodström menar att det finns plats för fem universitet i Sverige, och att vi således har alldeles för många idag. Därför menar han att åtskilliga lärosäten skulle kunna, och bör, fusionera.

Nå, är detta en bra idé? Nja, det beror lite på hur det är tänkt att göras. Jag har tidigare klagat över att det finns för många universitet i Sverige och att det medför utspridning av forskning och kompetens på alltför många orter. Den troliga följden av detta är sämre forskning. Istället för något riktigt slagkraftigt forskningsinstitut, etc, får vi många halvtaskiga.

Jag är dock inte övertygad om att situationen blir bättre i något avseende blott genom att slå ihop lärosäten och göra dem färre och större. För att det skall vara någon poäng med detta behöver även forskning och utbildning inom samma, och närliggande, områden koncentreras till några få orter. Exempelvis skulle det vara föga poäng i att Uppsala universitet och Stockholms universitet fusionerar om det innebär att det fortfarande kommer att bedrivas utbildning och forskning inom exempelvis nationalekonomi, sociologi, astronomi, etc, både i Uppsala och Stockholm. Då blir det bara en större variant av Mittuniversitetet.

Däremot, om forskning och utbildning koncentreras till en centralort, exempelvis nationalekonomi till Stockholm, astronomi till Uppsala, etc, kan det finnas en poäng i att fusionera. Den typen av omstruktureringar bedömer jag dock vara nästan uteslutande att genomföra i det svenska akademiska systemet beroende av det motstånd det kommer att väcka i de akademiska korridorerna. Det är i så fall i alla avseenden fråga om en mycket långsam process, sannolikt en mansålder.

Jag har också svårt att se några större poänger i att exempelvis Karolinska institutet och KTH skall fusionera. Det är ju inte direkt så att de sysslar med närliggande saker varför utbytet dem emellan svårligen kan bli stort. Då vore det nog mer motiverat med en fusion mellan KTH och Chalmers (men lycka till att förhandla om var det skall lokaliseras).

Lura Vägverkets kameror

Det är lustigt att återigen se att när politiker inför policyåtgärder som strider mot mänsklig natur och som innebär problem och kostnader för människor, kommer människorna att hitta på kreativa lösningar att ta sig runt hindret. Detta beteende är allmängiltigt där människor verkar, exempelvis på finansiella marknader där nya finansiella instrument utvecklas för att kringgå en reglering, skatter, etc.

Så är fallet nu med vägtullarna/trängselskatterna i Stockholm. Enligt Stockholmspolisen är 5 000 nummerskyltar anmälda stulna i Stockholms län. Det är ju ett sätt att slippa betala vägskatten; att stjäla en nummerskylt.

För den som inte vill stjäla en nummerplåt finns diverse teknisk utrustning för att lura kamerorna att tillgå. Siten Potatisgris kan erbjuda allehanda attiraljer för den som inte vill betala skatten. Dessa attiraljer tycks bli alltmer tekniskt avancerade. Enligt den som driver Potatisgris planeras lansering av en ”fjärrstyrd infällbar skyltkåpa”. :-)

Potatisgris tror på en kraftig expansion har därför beslutat att öppna filial i Stockholm med direktförsäljning, verksamheten ligger annars i Göteborg (lustigt att det är sillstryparna som kommer till stockholmarnas undsättning).

1 028 ekonomer mobiliserar igen

1 028 amerikanska ekonomer har undertecknat ett upprop mot kongressens positiva inställning till protektionistisk handelspolitik gentemot Kina.

Senast det begav sig var under president Hoovers tid när 1 028 ekonomer försökte stoppa USA’s protektionistiska handelspolitik. Den gången lyckades tyvärr inte ekonomerna stoppa vansinnigheterna med känt resultat (till följd av den tilltagande protektionismen i handelspolitiken störtade USA och Västeuropa ned i Den Stora Depressionen).

Låt oss alla bedja att förnuftet segrar denna gång.

”We are so small between the stars, so large against the sky”

/ Leonard Cohen

När jag var liten spoling (10-12 år) var astronomi mitt stora intresse, det var innan jag träffade den stora passionen i finance…

Nå, följande film illustrerar väl hur liten Jorden är i förhållande till solen och hur liten solen är i förhållande till de stora stjärnorna.



Samma sak illustrerad på ett annat sätt…

Tanken svindlar onekligen vid tanken på hur stora de största stjärnorna är i förhållande till vårt lilla hem på Jorden.