EU och glödlampor

Att EU länge bedrivit en protektionistisk handelspolitik styrd av särintressen inom unionen är knappast någon nyhet. Att detta officiellt motiveras utifrån någon slags påstådd omtanke om medborgarnas hälsa, miljön, etc, utgör heller ingen nyhet. Ej heller att dessa galenskaper leder till diverse absurda konsekvenser som ytterst drabbar medborgarna är någon nyhet.

Sällan blir dock EU’s protektionistiska politik, dess ihåliga ”argument” samt dess konsekvenser så oerhört tydliga som när det gäller den senaste tidens uppblossade glödlampskrig mellan EU och Kina.

För en tid sedan flaggade EU för eventuell lagstiftning till förmån för lågenergilampor som förmodas vara mer miljövänliga än vanliga glödlampor. Det skulle således bli mer eller mindre förbjudet att använda något annat än lågenergilampor. Detta motiverades alltså utifrån omtanke om miljön.

Nå, både Kina och EU har produktion av lågenergilampor. Skillnaden är dock att Kina när Kina exporterar lågenergilamporna till EU blir konsumentpriset lägre än för EU’s inhemskt producerade glödlampor. Därför trycker särintresset (producenter av lågenergilampor inom EU) på för hinder mot den kinesiska konkurrensen.

EU försöker inte ens mörka motivet denna gång (vilket torde vara omöjligt för övrigt), utan meddelar öppet att det sker för att skydda inhemska producenter av glödlampor. Resultatet av den protektionistiska handelspolitiken från EU är att samtliga konsumenter inom EU förlorar och producenter i Kina förlorar. Vinnare är endast producenter av lågenergiglödlampor i EU (ett mycket smalt särintresse kan tyckas).

Vidare påstår EU att Kina använder oschysta metoder med prisdumpning för att slå ut europeiska producenter. Det är oerhört lustigt eftersom det är exakt samma metod och samma konsekvens av EU’s jordbrukspolitik där ett överskott produceras till följd av kraftiga subsidier från skattebetalarna (medborgarna i EU tvingas alltså dels att göda bönder inom EU med feta subsidier och möter dessutom högre priser på jordbruksprodukter till följd av den protektionistiska handelspolitiken). Detta överskott dumpas sedan i tredje världen innebärande att lokala jordbruksproducenter slås ut med fallande jordbruksproduktion som följd. Konsekvensen av det kan säkert de flesta lista ut på egen hand.