Bildts bloggande

På DN Debatt kan vi idag läsa ytterligare en i raden av attacker mot utrikesminister Carl Bildt. Denna gång är det Bertil Torekull, före detta chefredaktör för Svenskan, och det som fått Torekulls journalistblod att svalla är att Bildts bloggeri.

I debattartikeln jämförs Bildt med Venezuelas Chávez vilket är direkt osmakligt och mycket lågt av Torekull. Kritiken från Torekull tycks sedan ta sig två huvudspår, (1) att det är olämpligt att Bildt uttalar sig privat då det bland läsare av Bildts blogg kan vara svårt att skilja Bildts privata åsikter från regeringens officiella ståndpunkter, och (2) att Bildt bloggar överhuvudtaget istället för att använda sig av traditionella forum (det senare vill säga tidningar bland annat).

Av de båda ovanstående punkterna tycks Torekull mest upprörd över punkt (2), det vill säga att Bildt bloggar överhuvudtaget. I den frågan kan det påpekas att Torekull, i egenskap av gammal journalistråtta, företräder ett särintresse. Måhända ser han traditionella medias och nyhetskanalers intressen och långsiktiga överlevnad hotade av den småskaliga enmansjournalistiken eller enmanskanalerna i form av bloggar. Måhända är den farhågan befogad men skall vi allmänhet känna oss oroade över denna utveckling? Ingalunda! Tvärtom är det snarast en positiv utveckling för samhället, som knappast är möjligt att förhindra ens om någon så skulle önska, och som medför nya utmaningar för traditionell media och ökar konkurrensen på området. Dessutom innebär ju bloggande att personens ifråga egen text, egna ord, etc, återges klart och tydligt istället för att filtreras och förvrängas av journalister.

Jag ser heller ingen direkt fara i att en utrikesminister bloggar. Visst kan det vara ett problem om han ger uttryck för en personlig åsikt och detta uppfattas av någon som regeringens officiella hållning. Det är dock i så fall ett problem för den som inte kan skilja på just en personlig åsikt och ett uttalande i egenskap av tjänst. Det är inte annorlunda än när exempelvis en forskare uttalar sig om något. Är det ett uttryck för något vetenskapligt resultat, är det forskarens privata åsikter eller företräder forskaren något särintresse? Det är utomordentligt viktigt att kunna förstå att skilja på detta. Tyvärr är det måhända illa ställt med förmåga till kritiskt tänkande hos medborgarna. Detta torde i så fall vara mer av ett problem för det av den rödgröna röran uppbyggda (eller snarare raserade) skolsystemet, inte för Bildt.

Dessutom klarar Bildt högst sannolikt av att undvika olämpliga kommentarer, etc, på sin blogg. Han är alldeles för rutinerad och slipad politiker för att göra något allvarligt klavertramp.

Sedan kan det tilläggas att medias klappjakt på Bildt sedan länge har övergått från att vara någorlunda rimlig till att nu blott och bart vara larvig. Bildt har inte gjort något som helst olämpligt i egenskap av utrikesminister. Det kan väl även påpekas att han knappast har levt hela sitt liv i syfte att bli utrikesminister hösten 2006. Självfallet har han haft ett liv före och lika självklart har det medfört konsekvenser, exempelvis att han har arbetat.

Klimatets påverkan på penningpolitiken?

Lyssnade på finansutskottets utfrågning av Riksbankschef Stefan Ingves idag… Det brukar sällan medföra några överraskningar men det brukar vara underhållande att höra frågorna, eller arga påståenden snarare, från rödluvorna.

Vänsterpartisterna glider nämligen alltid in på samma sak, nämligen arbetslösheten och brukar anklagande hacka på Riksbanken för att den gör för lite för att bekämpa arbetslösheten. Varje gång nödgas Riksbankschefen påtala samma saker, nämligen (1) Riksbanken har ett inflationsmål, inte ett sysselsättningsmål, och (2) penningpolitiken har ingen bestående effekt på arbetslösheten. Likväl är rödluvorna blinda och döva för kunskap och fortsättar kackla om samma sak. Så även idag. Det är komiskt.

Dock var det idag en kristdemokrat som stod för det mest komiska inslaget (och även den mest långsökta kopplingen). Damen från kristdemokraterna undrade nämligen hur FN:s klimatrapport påverkar penningpolitiken i Sverige (sic!). Hon lät det heller inte vara nog med ett svar utan fortsätta älta att ”Jamen, i ett större perspektiv… i ett större perspektiv”.

Stefan Ingves svarade, på sitt sedvanligt långsamma och tålmodiga vis, ”Det är lång väg från klimatrapporten till 25 punkter på räntan”. Minst sagt.

Annica Dahlström och inkvisitionen

Annica Dahlström är professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs Universitet. Om nu någon, mot all förmodan, råkar ha missat den enorma uppståndelse hon orsakat angående kvinnors och mäns hjärnor och den eventuella betydelse könsmässig skillnad i hjärnans funktion har, rekommenderas att läsa följande. Se exempelvis detta för att få en viss uppfattning om vad uppståndelsen från de rättrogna handlar om.

För några dagar sedan försökte två läkare, en doktorand och en student slå sina kloka (?) huvuden ihop och attackerade ilsket Dahlström. Dahlström svarar på attacken.

Även denna händelse är intressant, talande och skrämmande.
Länsstyrelsen stoppar alltså publiceringen av en intervju med Dahlström. Orsak? Det hon säger bryter mot statens politiska uppfattning (sic!). Lever vi i Nordkorea eller Vitryssland? Har medeltidens inkvisition uppstått i modern tappning?

Att Dahlströms bok skulle väcka mycket upprörda känslor var föga överraskande. Dahlström har nämligen haft fräckheten att svära i kyrkan. Hon har gått emot den politiskt korrekta uppfattningen. Hon skall därför brännas på bål enligt de rättrogna.

Det har i åtskilliga år varit tabu att framföra biologiska skillnader mellan män och kvinnor som orsak och förklaring till män och kvinnors olika roll i samhället. Sådana skillnader i ställning i samhället, yrkesval, etc, beror enligt den politiskt korrekta uppfattningen av diverse strukturer (oklart vad det egentligen är) som gynnar män och förtrycker kvinnor på diverse sätt.

Vi behöver fler som Annica Dahlström. Som vågar svära i kyrkan. Som vågar hävda, med vetenskapen som vapen, gå emot politiskt korrekta och ideologiska uppfattningar.