Bildt och optionerna

I dagarna har det blivit enorm uppståndelse kring Carl Bildts optioner för sitt uppdrag som styrelseledamot i Vostok Nafta och det har renderat i en anmälan från Miljöpartiet och en inledd förutredning av Kwasten.

Att Bildt tilldelades optioner som en del i ersättningen för hans styrelseuppdrag är inget märkligt, det är godkänt av stämman. Det inträffade dessutom långt innan han tillträdde som utrikesminister. Vad som dock är märkligt med historien är att i det ursprungliga avtalet (som beviljades av stämman) ingår att om en styrelseledamot avgår i förtid på egen begäran skall rätten till optionerna förbrukas, det vill säga styrelseledamoten förlorar optionerna. Se tidigare kommentar här på bloggen angående detta.

När Bildt tillträdde som utrikesminister avgick han från Vostok Naftas styrelse. Därmed torde han, enligt avtalet, förlora rätten till optionerna. Bildt verkade trots det räkna med att kunna lösa in optionerna. Senare visade det sig att styrelsen i Vostok Nafta i efterhand ändrat i villkoren för optionsprogrammet så att Bildt likväl skulle ha rätt till optionerna trots att han avgick i förtid på egen begäran.

Jag är ingen jurist och det är möjligt att det inte finns något juridiskt problem med detta men det ter sig i mina ögon märkligt om styrelsen verkligen kan ändra i förutsättningarna för sin egen ersättning utan stämmans godkännande. Det är principiellt klart olämpligt. För mig är detta den avgörande frågan ty detta indikerar ett fundamentalt problem inom corporate governance, nämligen att styrelse/ledning försöker sko sig på aktieägarnas bekostnad. Det är för övrigt av den anledningen incitamentsprogram (såsom exempelvis optionsprogram) kan motiveras till att börja med men det finns gott om dåliga incitamentsprogram i praktiken. Enligt min uppfattning har Vostok Naftas ersättningsprogram varit mindre bra (bland annat därför att det gäller i sammanhanget mycket kort tid och dessutom belönar ren tur). Det finns väl måhända anledning att påpeka att detta inte är Bildts problem och han knappast kan klandras för det, det problemet ligger i så fall i hur styrelsen har agerat i Bildts fall samt i hur ersättningssystemet till styrelsen är utformat men det är en fråga för stämman.